Leoparderna i Samburu

Tidigt före gryningen gav vi oss iväg för att se om vi kunde träffa på några leoparder i nationalparken.

Klockan 6:30 har vi kommit fram till trädet och buskarna där denna fina leopardmamma bor med sina två småttingar. Ungarna är så små att de inte börjat med fast föda ännu. Det är noga att de skyddas i buskaget under trädet för om de upptäcks kan de lätt falla offer för lejon och andra rovdjur och då är de chanslösa. Endast 50% av ungarna överlever till vuxen ålder.

Uppe i trädet har leoparden sitt skafferi, så ingen kan komma och stjäla den dyrbara maten. Särskilt lejon och hyenor är svåra att hantera om maten får ligga kvar på marken.

Hon håller koll på oss, men verkar acceptera vår närvaro.

Så klättrar hon upp i trädet för att få sig lite frukost, en impala har fått sätta livet till.

Så här parkerar vi runt trädet för att hälsa på hos leopardfamiljen. Vi är fyra resenärer i varje bil och vi kör runt med taket upplyft så vi kan se åt alla håll.

Hon har en fin utsiktsplats och kan hålla koll på att inga andra rovdjur närmar sig uppe från det nakna trädet.

• 

Vi står alldeles vid busken och så småningom får vi se en av ungarna, de är bra kamouflerade så de är inte lätta att få syn på inne i skuggan. Först när de rör sig kan man upptäcka dem.

Sista morgonen i Samburu, steg vi upp tidigt och hälsade på hos leoparderna igen. Bilradion rapporterade att en leopardfamilj var ute på vandring, så vi körde så det rykte för att få en chans att se dem. Vi råkade dock köra fast i en svacka, men tur att vi hade sån god hjälp av våra vänner på resan som hjälpte till att köra på bakifrån, så vi kom loss.

Så fick vi se leoparderna, som vandrade i gräset mot berget.

I tryggheten på berget, vilar de upp sig efter promenaden. Fantastiskt att se dem mysa tillsammans.

Nu är det dags att fortsätta färden längre upp i bergen. Vi följer dem ytterligare en stund tills de försvinner i fjärran.