En dag gjorde vi en heldagsutflykt till Aberdare nationalpark.
- Ytan är 767 km²
- Högsta punkten är Olesatima 4001 möh.Berget kallas också Satima eller Lesatima. Massai namnet är Oldoinyo, och betyder ”buffelkalvens berg”
- Nationalparken grundades 1950.
Vi stannade till vid vägen och såg detta hotell på avstånd. Treetops har en spännande historia . Det började 1932 när Major Eric Sherbrooke Walker byggde Treetops Lodge på ett “Mugumo” (fikonträd) för sin fru Lady Bettie. Först var det bara öppet på onsdagskvällar för övernattande gäster. Med avsikt byggdes det vid ett vattenhål som en plattform där man kunde studera djuren när de kom för att släcka törsten.
1952 “För första gången i världshistorien, klättrar en ung kvinna upp i ett träd en dag som prinsessa, efter något hon själv beskriver som sin mest spännande upplevelse, så klättrar hon ned från trädet nästa dag som drottning”. ~ Jim Corbertt. Treetops Lodge hade växt till 3 sovrom när prinsessan Elisabeth klättrade upp den 5/2 för att nästa morgon stiga ned som drottning Elisabeth II .
1954 Mau Mau upproret på 50-talet mot den brittiska kolonialmakten utkämpades i Aberdare skogen och därför stängdes Treetops, det tjänstgjorde istället som spaningstorn av britterna och de kunde lätt skjuta mot rebellerna därifrån. Eftersom britterna bestämde att man kunde skjuta så fort de visade sig, så protesterade rebellerna/frihetskämparna genom att bränna ned Treetops.
1957 Treetops Lodge stiger upp ur askan. Det återuppbyggdes i juli med 14 bäddar vid ett närliggande kastanjeträd på motsatta sidan om vattenhålet vid elefanternas vandringsväg till mount Kenya. Det har senare byggts ut ännu mera, som man ser på min bild.
Bufflar fanns det gott om i reservatet. Här får de leva ifred från lejon, så de kan beta i lugn och ro. Afrikansk buffel hör till ”de fem stora”, de är mycket vilda och har aldrig gått att tämja. Inte ens lejon går säkra om de försöker jaga buffel ensamma. Dessa bufflar hjälps åt, så om någon blir attackerad, kommer andra medlemmar i flocken och kan kasta iväg lejonet med sina horn. I kraft av sin storlek och styrka kan de lätt oskadliggöra ett lejon.
Vi återsåg Colobusapor i sin naturliga miljö, i ett träd en bit från vägen. De lever huvudsakligen av blad. De föredrar späda blad och eftersom de innehåller cellulosa, som är svårsmält har den utvecklat ett specialiserat matsmältningssystem. Med en tredelad mage som smälter maten och en mängd tarmbakterier, kan den här vegetarianen äta sig mätt på växter med mycket näring. Födan kompletteras med några frukter, blommor och unga växtskott. De lever i familjegrupper med starka band sinsemellan, som består av 8-15 medlemmar. Livslängden är ca 20 år. Deras långa, vita man användes förr till att göra traditionella afrikanska huvudprydnader. I legenderna var arten en budbärare från gudarna tack vare sin vana att sitta tyst, som i bön, ibland trädtopparna. Kanske därför jag tycker de påminner om präster…
De här rosa blommorna såg vi mycket av vid vägen, men jag har inte lyckats hitta vad det är för sort.
Fler bilder vid vägen medan vi körde mot målet, som var Chania vattenfall som låg 36 km in i parken från porten.
Paus på en utsiktsplats, där vi fick gå ur bilarna. Jag visste inte att vi måste hålla oss på det öppna fältet där vi parkerade jeeparna, så jag gjorde en utflykt på vägen 50 m bort och tog några bilder.
Efter pausen forsätter vi uppför vägen, här växer bambu.
Det växte mycket skägglav på träden
Så var vi framme, vi lämnade jeeparna och promenerade till vattenfallen, fallhöjden var totalt ca 200 m ner till det nedersta vattenfallet.
Några bilder från de två vattenfallen som vi såg.
Bakom det nedersta fallet, fanns en grotta som man kunde gå in i och se vattenfallet inifrån. Strecket i fallet är ingen artefakt, det är en rot som hänger ned…kanske borde plockat bort den.
På tillbakavägen, klättrade man uppför med hjälp av ett rep och det märktes att vi var på en hög höjd och luften var tunn, så man fick ta ett steg i taget och andas innan man orkade fortsätta. När vi var tillbaka vid startpunkten fick vi en lagad lunch som hade värmts av våra duktiga chaufförer medan vi var ute på promenaden.
På tillbakavägen såg vi en sorts apa i bambuskogen, som vi inte sett tidigare. Det är en sorts markatta, troligen en Samango apa (Cercopithecus albogularis). Tycker den verkar mest lik, efter lite efterforskning på nätet.
Små söta apor som trivs på hög höjd i bambuskogen.
Från vägen fick vi utsikt över ett fält, där vi fick se ett hyena-par tillsammans med några vårtsvin.
Sist såg vi dessa rådjursliknande antiloper. Verkar vara buskbock eller hieroglyfantilop (Tragelaphus scriptus). Det fanns en sådan även där vi åt lunch som var så tam att den nästan åt ur handen. Hade vant sig så mycket vid människor och passade på att komma och äta upp rester som vi lämnade åt den. Sedan körde vi tillbaka till lodgen och kom fram till kvällen.
cartunsajt.se 