På utflykt med fotovänner 26 aug 2019
Jag har aldrig tidigare varit på Gotland trots att jag längtat dit sen jag var liten och läste alla böckerna om Vitnos, som var ett Gotlandsruss.
Sensommaren 2019, fick jag i alla fall chansen att följa med till den sandiga ön norr om Gotland, tillsammans med vänner som också gillar att måla med ljus, som är vad fotografi handlar om. Vi hade en fantastisk vecka och man trodde att man kommit till en söderhavsö, fast utan mängder med folk. Det är ett begränsat antal som kan besöka ön under sommarsäsongen.
Karta över sandön
Båten som avgick från Nynäshamn, lade an vid playan las palmas på öns norra sida. Maten och vår packning hämtades av öns traktor medan vi promenerade till fyrbyn.
Till vänster ser vi vägen som vi gick på och till höger kyrkan, som vi passerade strax innan vi var framme vid fyrbyn där vi skulle bo under veckan.
Slog upp lite information om Gotska Sandön på Wikipedia: Ön hör till en av våra mest isolerade öar, men man har funnit spår av människor ända från stenåldern. Troligen har människor inte varit bosatta här under längre tider och en del forskare säger att fynden härrör från fiskare och säljägare som tillfälligtvis hade sin bas på ön. Så fortsatte det fram till 1800-talet..
Gotska sandön är en del av Fårö socken och är cirka 8 km lång och 5 km bred och har en yta av 3 601 hektar, varav cirka 2 460 hektar skog och ett par hundra hektar åker, äng och betesmark av högst mager beskaffenhet. Flygsanden har längs stränderna bildat kullar och även på en del ställen trängt in i skogen. Tvärs över ön, skiljande det nordvästra hörnet från den övriga delen, sträcker sig en väldig gammal sanddyn kallad Höga åsen, vars högsta del når 42 meter över havet.
I samband med reformationen kom ön att läggas under kronan. År 1543 klagas över att gotlänningarnas säljakt på Gotska Sandön nästan helt upphört sedan det belagts med höga skatter. Revisionsboken 1653 som upprättades i samband med att Gotland åter blev svenskt anger att fåröborna idkade säljakt och fiske runt ön, för vilket de årligen skattade 10 sälhudar och 2 1/2 tunna sälspäck.
År 1758 köptes Gotska Sandön av Johan Larsson Lythberg som hade planer att anlägga en fårfarm på ön. År 1762 förlorade han dock rätten till öarna efter en tvist med fåröborna, och efter långa tvister beslutades 1781 om en arrendeauktion på rätten till öarna. I samband med denna inropades rätten till öarna av Magnus Benedictius från Stockholm. Han anställde 1801 Petter Gottberg som förvaltare av ön och 1806 köpte han ön från staten. År 1859 återköpte staten den norra halvan av Gotska Sandön och 1861 resten av ön i samband med anläggandet av fyren.
Under slutet av 1800- och början av 1900-talet pågick ett omfattande skogsbruk på ön och räls anlades för transport av timmer till hamnudden. Avverkningen i kombination med ett flitigt bete av får ledde till en omfattande sandflykt.
Under perioden 1789–1859 bodde som mest ett tiotal familjer på ön. Senare fanns här 5–7 anställda vid fyren med familjer.
Det var Christina Bodelsdotter som arrangerade resan. Vi hade mycket trevligt tillsammans och alla hjälpes åt med matlagning och disk. Det var nödvändigt att planera allting inför resan, för det finns ingen affär på ön. Vi bodde tillsammans i ett bostadshus i fyrbyn.
Efter en händelserik dag, strövade vi hemåt medan det skymde.
Nästa dag gick jag ut själv före frukost och tog en promenad med kameran och tog några bilder med makro-objektivet.
Kom riktigt nära denna fjäril
En annan fjäril och en blomfluga
Jag kom ned till stranden på västra sidan och promenerade i den fina sanden, sedan vände jag tillbaka till vårt hus.
Vid lunchtid kom vi överens om att promenera till säludden. Det var jag och Marie Dywling som jag lärde känna på resan till Öland året dessförinnan. Vi lämnade fyrbyn och gick i sanden förbi Las Palmas och kom fram till udden där det finns ett gömsle för att kunna se sälarna utan att störa dem. På vägen dokumenterade vi lite av vad vi fann, bland annat denna vackra amiralfjäril.
Jag hade med mig mitt telezoom 100-400 mm. Med den som kikare kunde jag komma ganska nära.
Den här stenen är väl ledig, tänker sälen.
Här var det storskarvarna som bestämde, sälen fick vackert simma iväg.
Skarvarna behöver fläkta med vingarna för att kunna flyga.
Så här ser det ut för ögat när man tittar ut från gömslet.
Man kommer lite närmre med kameran, så att man kan studera dem lite bättre.
cartunsajt.se 