Vi startade ju från Mahan efter att vi besökte den fina trädgården där, till Rafsanjan var det nästan två timmars resa. Om vi hade haft tid kunde vi ha stannat i Rafsanjan och besökt Rageh Canyon som verkade spännande att åka till, men det får väl bli en annan gång. Bifogar en länk, om vi får vägarna förbi en annan gång…
Vi valde vägen från Mani till Pariz i Kerman, i de trakterna ägnar man sig åt utvinning av koppar. En lastbil tungt lastad med koppar körde framför oss på vägen
Vi körde förbi Sirjan och jag tog ett par bilder från bilen, vi har vänner som numera bor i Brighton som kommer från denna stad.
Vi körde sedan så långt vi kunde stannade inte förrän vi kom till fikonstaden Estahban, där vi övernattade. Staden är känd för sina stora fikonodlingar. Här är några bilder från trädgården utanför hotellet vi sov i, som jag tog på morgonen innan vi skulle fortsätta sista etappen på vår resa.
Vi lämnade Estahban bakom oss och körde vidare, jag såg en herde som vallade sina får vid vägen.
Vi stannade bland annat till vid en saltsjö utanför Shiraz och vid ett vattenfall på sista etappen på vår roadtrip. Sent på kvällen kom vi fram till brödernas hemstad Dezful.
Mahaloo Saltsjö
Man kan läsa mer om denna sjö med hjälp av denna länk:
https://www.uppersia.com/iran-destinations/maharloo-salt-lake.html
trots att sjön var nästan helt uttorkad efter sommarens hetta, vid vårt besök.
Vi tog en paus till vid Dasht-e Arzan och tittade på detta vattenfall. Arzhan-sjön ligger ovanför klippan.
Bakom bergen ligger Kazerun och även ruinerna av en huvudstad som byggdes av Sharpur I. En gammal och viktig stad, som ligger i Fars-provinsen. Med en yta på 200 kvm, är Bishapur stad, byggd av kombinationen av persisk och romersk konst och arkitektur. Innan staden byggdes hade nästan alla huvudstäder i Iran en cirkulär form som den gamla staden i Firuzabad eller Darab. Detta är den första staden med vertikala och horisontella gator, även i staden, speciellt inom inredning kan vi se kakelarbeten som är anpassade från romersk konst. Det var ett strategiskt läge att bygga staden just här, där de branta klipporna gjorde det lättare att försvara staden från romerska härar. Rom och senare Bysans (östrom) låg ju i krig med Persien under 700 år, krigandet tog slut 627 e.Kr, i och med den islamiska expansionen.
Bishapurs historia:
Enligt en inskription grundades staden 266 e.Kr. av Shapur I, som var den andra sassanid-kungen och tillfogade romarna ett tredubbelt nederlag, efter att ha dödat Gordian III, fångat Valerianus och tvingat araben Filip att kapitulera.
I sin hemprovins byggde Shapur en ny huvudstad som skulle mäta sig med hans ambitioner: Bishapur stad. Utanför staden dekorerade Shapur sidorna av flodravinen med enorma historiska reliefer till minne av hans trefaldiga triumf över Rom. En av dessa reliefer, i halvcirkelform, har rader av register med filer av soldater och hästar, i en avsiktlig imitation av berättarscenerna på Trajanuskolonnen i Rom.
Staden designades utifrån den metod som förnyades av Hippodamus, fadern till europeisk stadsplanering. Denna stad omfattade två huvudgator, som avbröt varandra. En av gatorna var nord-sydlig, och den andra är öst-väst. Vid skärningspunkten var Bishapur omgiven av murar, cirka 10 meter höga och det finns också två höga kolonner som innehåller värdefulla inskriptioner. Denna stad hade fyra portar där den västra porten var huvudingången. Kärnan i denna stad var ett gammalt slott byggt på en brant klippa som är en av de mest intressanta geologiska särdragen i södra Zagros.
Sevärdheter i Bishapur
En av de mest unika byggnaderna i denna stad är Anahita-templet. Inte bara arkitektoniskt fantastiskt, utan också riktigt imponerande genom att kontrollera och dela vatten i byggnaden utan att höra vattnet strömma i templet. Detta vattentempel (eftersom Anahita var vattnets gudinna eller vattnets skyddsängel), är en kvadrat på 14 gånger 14 meter, byggd 6 meter under marknivån för att få vattnet från floden att rinna inuti det och släppa ut det genom en väl dold brunn. Det fanns två symmetriska tjur-kapitäler, som imiterade dem som finns i Persepolis, över templets väggar.
Synd att vi inte hade en dag extra, så vi kunde se ruinerna efter den gamla staden. Får komma ihåg detta resmål till någon gång i framtiden. Avstickaren var bara ca 7 km.
Lite information om Khuzestan:
Irans ekonomi och nationella säkerhet är beroende av stabilitet i Khuzestan, en provins på sydvästra gränsen till Irak. Det är den viktigaste provinsen ekonomiskt och strategiskt. Det är Irans ”hälsena”, rapporterade CIA.
Khuzestan står för cirka 16 procent av bruttonationalprodukten, näst efter Teheran-provinsen. Men det har inte gynnats proportionellt av statliga investeringar. 2016 erkände den biträdande ministern för ekonomi, kooperativ, arbetskraft och social välfärd att Khuzestan var underutvecklat ”trots att det var rikt på resurser av vatten, gas, olja, petrokemi och olika industrier.”
Khuzestan är hem för cirka 80 procent av Irans oljereserver på land. Provinsen har historiskt varit den främsta producenten av vete och en av de största producenterna av majs och ris. Från och med 2017 hade provinsen den största arealen skördad mark och producerade mest spannmål och baljväxter. Khuzestan är också ansvarig för mycket av Irans sockerbetor och sockerrör. Det är också hem för landets största stålexportör.
Politiskt blev Khuzestan ursprungligen en del av det persiska riket under Kyros den store på 600-talet f.Kr. men kom under arabisk kontroll efter att tidiga muslimer svepte genom viken på 700-talet. Det blev ett halvautonomt arabiskt emirat – lokalt känt som Arabistan – tills det införlivades i en centraliserad iransk stat 1925. Arabiska separatister anser nu att provinsen, som de kallar Ahwaz (som också är namnet på huvudstaden), är under persisk ockupation. Araber beräknas utgöra mellan två och fyra procent av Irans 84 miljoner människor, men araber står för en majoritet av Khuzestans 4,7 miljoner befolkning. Många av Khuzestans problem härrör från eller förvärras av etniska spänningar mellan araber och den persiskdominerade centralregeringen.
Khuzestan är en av tre gränsprovinser som centralregeringen har försummat i årtionden, enligt Hadi Ghaemi, verkställande direktör för Center for Human Rights i Iran. Kurdistan-provinsen, i nordväst, är hem för kurderna; Sistan och Baluchistan-provinsen, i öster, är hem för den etniska Baluch.
cartunsajt.se 