Så var vi framme i staden där släkten bor. Tänkte först berätta lite om staden och visa några bilder från senaste besöket. Vad vore Dezful utan sin flod? Staden har ett hett halvtorrt klimat med varma somrar och milda vintrar. Temperaturen brukar gå över 50 grader Celsius under sommaren, så där det inte finns vatten är det halvöknen.
Lite fakta hämtat från uppslagsverket http://www.brittanica.com:
Dezfūl, ligger på den höga stranden av floden Dez, 143 meter över havet, nära foten av Zagrosbergen. Namnet, betyder ”fort-bro”, det var en bro som sassaniderna byggde; fortfarande spänner den imponerande bron över floden, 1 345 fot (410 meter) lång, som påstås ha rests av kung Shāpūr II (död 379). Irakiska flygplan attackerade Dezfūl under kriget mellan Iran och Irak (1980–88), befolkningen evakuerades till stora delar under kriget. Dezfūl är den huvudsakliga vintermarknaden för Lorestān- regionens nomadbefolkning; det finns vägförbindelse med höglandet och med Ahvāz. Den transiranska järnvägen stannar på andra sidan floden i Andimeshk och det finns ett flygfält. Den stora Dez-dammen (tidigare Pahlavi-dammen), 32 km uppströms, byggdes för att ge riklig kraft och för att öka bevattningen. Det är en av de största dammarna i Mellanöstern – 203 meter hög och 212 meter bred vid krönet – och fram till slutet av 1960-talet var det det största utvecklingsprojektet i Iran.
Beläget väster om Dezful nära floden Dez finns en serie intakta och halvintakta romerska valv och väggar gjorda av sten och Sarooj (blandning av kalk och lera) murbruk. Bågarna går tillbaka till sassanidernas era (224-651 e.Kr.).
Utgrävningar vid Tepe Chogha Mish söder om Dezful har gett fynd från neolitiska och proto-litterära tider som tyder på att området var ett viktigt centrum under det 7:e årtusendet f.Kr. Chogha Mish innehåller bevis om utvecklingen av skrivandet, med utgångspunkt från ett bokföringssystem med lerpoletter som senare övergick till tabletter med märken och slutligen ett kilskriftssystem.
Själva stadens historia går dock tillbaka till sassanidernas era (224-651 e.Kr.). Shapur I (241-272 e.Kr.), den andre av sassanidernas kungar, grundade Gundeshapur, som det intellektuella centrumet för sitt imperium och en garnisonstad för att hysa romarna som han hade tagit till fånga efter att ha besegrat kejsar Valerianus (regeringstid 253-260 e.Kr.), 14 kilometer från det som idag kallas Dezful.
Shapur I använde romarna för att bygga en bro över floden Dez för att förbinda Gundeshapur och Shushtar. Detta ledde till upprättandet av en stad vid namn Dezhpol, vilket betyder befäst bro på det persiska språket. Med tiden och efter den arabiska attacken mot det persiska riket ändrades stadens namn till Dezful.
Dezfuls qanat:
I Dezful används inte qanaten längre, men förr styrde man om en del av vattnet från floden Dez till en underjordisk qanat inne i själva stan. Numera är den tömd på vatten och omgjord till museum.
Vår trädgård
Trädgården i Dezful består mest av träd och lite gård, samt mycket undervegetation när vi var där. Mannen verkar ha hittat ett granatäpple som brukar mogna på hösten. Det finns också olika citrusträd och stora mullbärsträd, fikonträd och även ett dadelträd fanns. Gården är beroende av de vattenkanaler från floden som det kommer vatten i ca var 3:e dag.
Måltider i Dezful
På kvällarna när det blivit lite svalare är det populärt att åka ned till Dez strand och äta tillsammans.
Den dagen som vi gick på qanat-muséet så fick vi en rätt som kallas kalle pache som är kaloririk och omtyckt av många. Rätten består av långkok på fårhuvud och klövar. Det blir en god buljong av det men lite jobbigt att äta köttet från huvudet…Det skall finnas liknande rätter i andra länder som äter mycket får och lammkött, till exempel på Island.
Ofta blir man hem-bjuden på middag av släktingar och för att många skall få plats så dukar man på golvet. Gästfriheten är mycket viktig och man vill gärna truga gästerna, så mycket som det går..
cartunsajt.se 