Efstur mot nya äventyr.

Min fina häst som jag har så kär, som det står i en sång som jag sjöng som barn:

”På fyra ben går den som jag gillar allra bäst
Gillar gillar gillar allra bäst
Jag sitter på hans rygg för han är min lilla häst
Är min lilla häst…”

(Gullan Bornemark -62 i singeln Gumman i lådan)

Ja, nu börjar det bli dags för inridning. Jag har förberett honom så bra som jag kunde, men nu känner jag att det är bäst han får komma tillbaka till sin uppfödare som också är superduktig på inridning och träning av hästar.

Före inridning är det bra att göra en kontroll av tandstatus, så som tur var kunde vi komma till Vibys Islandshästar HB, när tandläkarveterinären Þorleifur Sigfússon kom dit på besök 4/9.

Insåg att jag inte kunde se annat än framtänderna i underkäken, när jag bad Efstur att gapa. Konstaterade bara att 403 verkade vara under eruption.

Efteråt blev det en betespromenad som belöning.

Behövs ordentlig premedicinering och munstege för att kunna se samtliga tänder och slemhinnan.

Lille Efstur, var så ivrig när vi kom fram till Viby att han hoppade över bommen när jag öppnade skötardörren, snabbt sprang jag över och lossade bommen utifrån, då tog han chansen att hoppa ut genom skötar-dörren, som jag missade att stänga först. Han passade på att springa fram till sto-hagen, och hälsa på, men han var lätt att fånga in. Han fick sedan stå i en box tills det blev hans tur. Lite jobbig var han tills vi fick komma in i stallet där tänderna skulle kollas. Så ivrig att få stifta bekantskap med de andra hästarna.

När det var dags så skötte han sig bra och kunde utan problem ställas åt rätt håll i spiltan. Premedicineringen tog snabbt. Efstur hade ingen vargtand, men det fanns en liten bit persisterande mjölktand som avlägsnades. Tror det kan ha varit 506. Sen var det lite vanlig raspning av vassa kanter, så inte slemhinnan sårgörs. Tamhästar får ju ganska lättuggad kost, till skillnad från vildhästar på stäppen.. Även människor får ofta samma problem med ojämnt slitage numera, så att man behöver putsa vassa kanter.

Nedan lite fler bilder från en betespromenad tills solen gick ned.

När det började bli dax att åka till Skymnäshagen utanför Deje i Värmland, så dök det upp en zebra i hagen på andra sidan vägen. Efstur blev intresserad och spanade in hästen och gnäggade efter henne, för det var ett sto som gömde sig i zebra-förklädnaden. Han tyckte nog det var tråkigt att de inte kunde flytta ihop och dela hage..

Sista fredagen i september var jag i stallet under 6 timmar. Förberedde vad jag skulle ta med och övade Efstur på att acceptera bettet. Det gick bättre med tvådelat valsbett med lösa ringar än tredelat med fasta ringar, till Micklem anatomiska träns. Valsbettet var bra med sina stora ringar så nosgrimman kunde sitta på rätt plats. Vi tog en lång betespromenad med bettet i munnen, så han fick vänja sig vid det.

Såg nöjd ut när jag släppte ut honom i hagen igen.

Nästa dag, så tog jag fram transporten och Efstur gick på utan att tveka. Sedan körde vi upp till Värmland, mitt på dagen och var framme till kl 15 vid Skymnäshagen norr om Munkfors. Väl framme fick han först springa av sig i paddocken och rulla i sanden, innan han fick komma in i hagen tillsammans med åringarna och en äldre förståndig valack med samma klädsel som Lyfting. På ett par minuter talade han om för Efstur att det var han som bestämde. Så glad över ett sådant okomplicerat ihopsläpp.

Vid skymningen körde jag hem igen utan transporten. Sambon, en holländare vid namn Bas, fickparkerade den så skickligt, genom att backa in den mellan två bilar. Han körde också ut vatten till alla hästarna med deras ATV som drog vattentanken.